Vetenskap och Folkbildning har ett oförskämt tonläge

Vetenskap och Folkbildning bestämmer vad som är god och dålig vetenskap, har ett raljant, ofta oförskämt tonläge och vill offentligt klargöra vilka former av vetande som är acceptabla.

Den skeptiska rörelsen har sällan granskats i Sverige, detta i motsats till de fenomen den granskar. Föreningen Vetenskap och Folkbildning, liksom också andra instanser granskar och avfärdar ofta, telepati, healing, osv. Två granskande artiklar på hög vetenskaplig nivå som generellt granskar VoFs arbetssätt har publicerats på svenska på senare år.

Filosofen Martin Gustafsson publicerade den 10 december 2007 en under-streckare i SvD, ”Folkbildare sätter krokben för sig själva”. Den andra jag vill uppmärksamma är gjord av en docent på KTH, Per-Anders Forstorp (Skolan för datavetenskap och kommunikation). Han har i några artiklar noggrant gått igenom och analyserat skeptikerrörelsen med avseende på hur de kommunicerar sitt budskap.

Ett centralt tema för Forstorp är att granska hur de definierar god resp. dålig vetenskap och hur de drar gränserna mellan dessa. Ett annat centralt tema för Vetenskap och Folkbildning är att vara en vetenskapens publika väktare i en tid när den goda vetenskapen och allmänhetens tilltro till denna riskerar att förflackas.

Läs hela artikeln på Newsmill