Rektorn på KTH jonglerar med VoF:s destruktiva bisysslor och KTH:s anseende

Hur långt är KTH-rektor beredd att gå för att beskydda skeptikerföreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) och undvika kärnfrågan om VoF:s vara eller inte? Nu finns bevisen att rektorn ser mellan fingrarna. Han tillåter VoF pyssla med destruktiva bisysslor och då utnyttja KTH:s resurser. Allt är finansierat med skattebetalarnas pengar.

Text korrigerad 2011-04-12 | Translate this article into English

Låt oss backa några steg och börja med Erland Lagerroth, en svensk litteraturhistoriker och allmänvetenskaplig forskare och författare som 1998 fick det nedsättande VoF-priset ”Årets förvillare” med den mycket vaga motiveringen: ”för hans enträgna försök att göra en ytligt mystifierande attityd till naturvetenskapen akademiskt respektabel.” Syftet med VoF:s ”förnedringspris” är uppenbart, att hänga ut personer som VoF vill ha bort från samhällets spelplan. Erland Lagerroth var fil. dr vid Stockholms högskola och docent i litteraturvetenskap samt universitetslektor vid Lunds universitet. Idag är han pensionär.

Styrelsen i VoF kunde inte mer exakt precisera Lagerroths påstådda tankefel utan angriper luddigt hans världsåskådning. Erland Lagerroth kontrar nu med att jämföra sin världsåskådning med innehållet i en bok författad av universitetslektorn i filosofi vid University of Michigan David Skrbina som 2005 gavs ut av det välrenommerade MIT Press. I det ena fallet blir Lagerroth bestraffad med ett nedsättande ”förvillarpris” och i det andra fallet har MIT inget problem med att publicera en tvärvetenskaplig och mycket intressant bok om ”consciousness and mind” där Lagerroth finner liknelser med sina egna tankar.

Erland Lagerroth bryter nu tystnaden efter det nedsättande priset 1998 och menar att det försvårat hans möjligheter att få ytterligare böcker utgivna i Sverige och att brännmärkningen tycks vara evig. I ett litet land som Sverige är det inte osannolikt att åsiktskänsliga förlag dragit öronen åt sig. Lagerroth påpekar även hur VoF-aktivister vandaliserat hans post på Wikipedia.

VoF har på Wikipedia stigmatiserat Lagerroth genom att skriva om förnedringspriset de själva gav till honom och det är omöjligt att radera den vagt grundade utmärkelsen eftersom ”voffarna ideligen” återställer ”sin egen” version av individen. De vill helt enkelt äga allmänhetens syn på Erland Lagerroth. Historisk dokumentation på Wikipedia redovisar kända VoF-sympatisörer i görningen.

Erland Lagerroth beslöt att den 19 januari 2011 beklaga detta, men rektorn bekymrar sig inte ens att besvara Lagerroth. Peter Gudmundsons låter sekreterare Ann Brånth svara 2011-02-13 med två meningar:

”KTH är universitet och därför ingår det inte i KTH:s uppdrag att bedöma eller värdera privata organisationers verksamhet. Av den anledningen avstår KTH från att besvara/bemöta Din skrivelse på något annat än så här.”

Erland Lagerroth står på sig (2011-04-05):

”Den 24/25 januari i år skrev jag ett brev med klagomål angående VoF och deras förnedringspris. Den 8 februari mottog jag ett svar som inte var ett svar…”

Rektorn besvarar 2011-04-06 Lagerroth med texten (dnr: V-2011-0045):

”Som svar på ditt mejl vill jag informera dig om att Föreningen Vetenskap och Folkvett på intet sätt står under KTH:s beskydd. KTH har inte någon koppling till Föreningen Vetenskap och Folkbildning mer än att några av KTH:s anställda är medlemmar i föreningen.”

Vi har här två avvisningar från KTH:s rektor som kan uppfattas som att denne viftar bort VoF från sitt bord, men rektorn är redan inblandad i och med att han redan godkänt att personer i  VoFs styrelse tillika anställda vid KTH får syssla med arbete för VoF under arbetstid. Rektorn kallar det en godkänd bisyssla. I realiteten innebär det att hen gett VoF:s styrelsemedlemmar: professor Hanno Essén, professor Sven Ove Hansson och docent Jesper Jerkert rätten att nyttja sin arbetstid för arbete i VoF.

Så vad har då rektorn bestämt angående sina akademikers bisyssla? I följande brevsvar till journalisten Torbjörn Sassersson exemplifierar rektorn grundaren av VoF, professor Sven Ove Hansson, och hans bisyssla i VoF. Gudmundson skriver (ref till V2010-0475):

Med anledning av att Du i Din skrivelse framför synpunkten att Sven Ove Hanssons agerande inom föreningen Vetenskap och Folkbildning skulle skada allmänhetens fortroende för KTH vill jag klargöra att Sven Ove Hanssons uppdrag inom föreningen ligger helt utanför hans anställning vid KTH. Av det skälet har jag inte några värderande synpunkter på hans agerande inom ramen för det uppdraget. Jag kan enbart konstatera att Sven Ove Hansson, så vitt KTH kan bedöma, verkar sköta sin bisyssla helt inom ramen för den lagstiftning som gäller för det området.

Med hänvisning till ovanstående samt den granskning som KTH gjort av Sven Ove Hanssons bisyssla ger jag den bedömningen att det inte finns skäl för KTH att ompröva beslutet att tillåta den bisyssla som Sven Ove Hansson, helt utan egen ekonomisk vinning, bedriver i föreningen Vetenskap och Folkbildning.

Robert Hahn som är forskningschef vid Södertälje sjukhus klargör på sin blogg sakfrågan som rektorn undviker:

Här är det däremot fråga om en verksamhet som i icke oväsentlig utsträckning äger rum i KTHs lokaler, på arbetstid, och med KTHs arbetsredskap och digitala servrar. Uttalanden i VoFs namn görs med angivande av KTHs akademiska titlar, alltså i tjänsten. Rektor har dessutom sagt att man få syssla med VoF-aktivitet på arbetstid, och då är det en KTH-aktivitet. Rektor kan inte säga att personalens arbete på arbetstid är en bisyssla, det är juridiskt omöjlig kombination. Antingen är det arbete eller bisyssla.

Bisysslor görs utanför arbetstid och då skall man stå för resurserna själv. Det skall inte arbetsgivaren göra. När det gäller tjänstetiteln på KTH så använder VoFFarna den på ett sådant sätt att läsaren av VoFs tidningsartiklar, insändare och övriga material verkligen uppfattar som att de är skrivna i tjänsten.

Sammanfattningsvis:

  1. VoF:s representanter på KTH tillåts syssla med VoF på arbetstid och då dra lön från KTH.
  2. VoF:s tidning Folkvett med redaktion består av personer från KTH. Professor Sven Ove Hansson är ansvarig utgivare.
  3. VoF:s föredrag hålls oftast på KTH.
  4. VoF:s representanter skriver på KTHs brevpapper i VoF:s ärenden.
  5. VoF:s representanter framträder i media och använder då sina KTH-titlar.

Torbjörn Sassersson som arbetar som journalist och med rykteshantering på webben har sedan en tid studerat VoF och relationen VoF/KTH. Han verifierar Robert Hahn:

Den postväxling jag haft med KTH visar att bla Sven Ove Hansson och Jesper Jerkert skickar sina brev med KTH:s brevpapper. Således sker deras arbete för VoF på arbetstid och med lön från KTH. Mina brev skickades till dem visserligen adresserat till KTH, men de borde ändå svara ”off business hours” med brevpapper från VoF. Så skedde inte eftersom Peter Gudmundson godkänt VoF-arbete som bisyssla. Eller hur var det nu? Hur kan en bisyssla ske på KTH utan att VoF-arbetet då blir till en KTH-syssla?

Rektorn anser att VoF-bisysslan sker inom lagens råmärken och inte skadar allmänhetens förtroende, men han hävdar även att: ”Sven Ove Hanssons uppdrag inom föreningen ligger helt utanför hans anställning vid KTH”. Hur ska rektorn egentligen ha det? Ska bisysslan tillåtas ske inom en anställning eller inte? En annan fråga är hur rektorn kan vara så säker på att VoF sysslan inte skadar KTH:s anseende. Frågan är väsentlig i och med att läkaren Annika Dahlqvist som fick förvillarpriset 2009 i Aftonbladet nyligen berättade att hon funderade på att ta självmord pga priset.

Rektorn säger att det inte ligger i KTHs uppdrag att bedöma och värdera privata organisationers verksamhet. Tvärtom ligger det faktiskt i varje rektors uppdrag, påpekar Robert Hahn. Han skriver 2011-04-07 i ett mail:

Det är hans skyldighet att bevaka att de anställda inte har otillåtna bisysslor (konkurrerande och förtroendeskadliga verksamheter) och då måste han faktiskt värdera VoF.

I något läge måste alltså rektorn  ta ställning för vilket sorts universitet han vill ha, ett universitet som står för hederlighet eller ett universitet som tillåter ärekränkning såsom bisyssla vilket leder till självmordstankar förutom personliga tragedier som förlorat jobb, utfrysning av kollegor, karriärer som tagit slut och förstörd privatekonomi. Allt enligt en rad VoF-drabbade akademiker, läkare, journalister med flera.

Är det inte bättre att Kungliga Tekniska Högskolan sysslar med utbildning?

(Textens författare är anonym pga rädsla för repressalier från VoF.)

3 kommentarer

  1. När har dom haft tid att undersöka att det som för förvillarna tagit många år i anspråk att forska i är förvillande? Borde vara en heltidssysselsättning bara det. Utger man sig för att vara folkbildare och grundar sina beslut på vetenskap ställer jag mig frågan, var kan vi hitta de vetenskapliga rapporterna för att kontrollera det? För det är väl ändå inte så att bara för att de tycker något är förvillande utser man förvillare?

  2. Ofta är deras motiveringar svävande som tex för Lagerroth. Gällande Annika Dahlqvist var de mest upprörda över hennes utspel om svininfluensavaccin tror jag. Hon hade rätt visade det sig i sina tvivel. Som Robert Hahn skriver så präglas styrelsen och deras motiveringar av amatörism.

  3. Högskolor brukar agera för Akademisk Frihet rektor Gudmundsons stöd åt VoFs
    verksamhet är rena motsatsen.

Kommentarer är stängda.