Årets förvillare 2010

Sven Ove Hansson

Sven Ove Hansson

Sven Ove Hansson har grundat föreningen Vetenskap och folkbildning(VoF). Idén till föreningen är god då det finns ett stort behov av att sprida kunskaper om vetenskapens fynd och metoder.

Under Sven-Ove Hanssons ledning har föreningens verksamhet dock fokuserats på utpekande och förnedring av oliktänkande.

Detta har förlett en generation ungdomar till tron att man gynnar vetenskapens intressen genom kamp snarare än genom utbildning, inhämtande av kunskap, dialog och skapande av synteser.

Sven Ove Hansson manar inte till kunskapssökande utan till en självgod tro på att vetenskapliga sanningar kan skapas med förnuftet. Han skyddar även spökskriverier och listning av oliktänkande samt andra utomvetenskapliga metoder i kraft av sin akademiska professur i filosofi.

Sven Ove Hansson är professor i filosofi vid KTH. Han har publicerat cirka 30 böcker om vetenskapsteori och politisk filosofi och över 200 fackfilosofiska artiklar inom bl.a. beslutsteori samt olika grenar av filosofisk logik. Han har varit anställd av socialdemokratiska partiet 1978-83. År 1982 grundade Hansson föreningen Vetenskap och Folkbildning och han sitter i styrelsen. Han är redaktör och ansvarig utgivare för föreningens tidskrift Folkvett.

Vi utser varje år kandidater till ”Årets Förvillare”, en titel vilken ges till en akademiker som under avlönad arbetstid, med skattebetalarnas pengar och under falsk förespegling att denne talar i vetenskapens namn, sysslar med angiveri av kollegor, pseudofolkbildning samt gör illa underbyggda uttalanden till skada för enskilda individer allt som oftast även med risk för skada för de ämbeten dessa företräder.

Den allmänna röstningen på nätet pågick fram till torsdagen den 16 december kl 12:00.

Årets kandidater och motivering:

Aja Sadurskis: för sitt insiktslösa påstående att det årliga ”förnedringspris” hon delar ut som styrelseledamot i en militant skeptikerförening inte är avsett att skada vinnaren.

Dan Larhammar: För sin uppsökande verksamhet där han kontaktar konferensarrangörer och tidningsredaktioner inför vilka han försöker styra det fria informationsflödet och verkställa privat censur i vetenskapens namn.

Hanno Essén: För sin utpekande verksamhet där han grundlöst sammanblandar enskilda uppfinnares innovativa arbete, ofta inom teknik, med skojarverksamhet.

Jesper Jerkert: För sin naiva tro, baserad på pianokunskap, på folkbildningens ofelbarhet samt på dogmatiskt styrt folkvett såsom upphöjd slutdestination.

Sven-Ove Hansson: För sina försök att få media att tro att hans skeptikerförening på KTH är en seriös förening och för att han lyckades få KTH att anställa honom som filosof trots att han mest är intresserad av att  likrikta allmänhetens tänkande.