”Vi är på ett sätt tacksamma för utmärkelsen som Årets Förvillare. Hade detta varit medeltiden så hade vi förmodligen blivit brända på bål. Istället får vi en utmärkelse som är ägnad att håna och stämpla Stockholmsinitiativet socialt i medias och i VoFs egna ögon. Det kan vi leva med. Men med tanke på att det inte verkar som om styrelsen i föreningen Vetenskap och Folkbildning är så särskilt väl insatta i den vetenskapliga frågan om klimatet, och dessutom brutit mot föreningens syften att värna om god vetenskap och en öppen diskussion, så kanske vi inom Stockholmsinitiativet istället borde lämna över utmärkelsen till styrelsen. Ni har förtjänat den bättre.”
Text: Ingemar Nordin, Klimatupplysningen | Artikeln var ursprungligen publicerad på Newsmill: 2010-12-31
Ärade styrelsen för Vetenskap och Folkbildning (VoF)! För några dagar sedan blev Stockholmsinitiativet tilldelat utmärkelsen Årets Förvillare. Vi tackar och tar emot och erkänner oss skyldiga – åtminstone till huvudanklagelsen att vi vill få människor i vårt samhälle att tänka i andra banor än de vanliga då det gäller klimatet.
Vilka är vi då, inom Stockholmsinitiativet? Det är många som ivrigt ägnar sig åt att analysera oss skeptiker. Och det finns flera bud om vad vi är för några.
Det sägs t.ex. att det måste vara något psykologiskt fel med skeptiker eftersom de tänker annorlunda. Men vi tror inte att detta stämmer särskilt väl. Vi är nog som folk är mest, och fullt kapabla att behålla jobb, att umgås med andra människor och att diskutera vetenskap, litteratur och filosofi när så är passande.
Det har sagts att vi är rättshaverister. Att vi hakat upp oss på systemet och inte har förmåga att lyda auktoritativa tillsägelser. Men det stämmer heller inte något vidare. De flesta av oss betalar snällt våra parkeringsböter om och när vi blir uppmanade att göra det, utan att knota eller att komma med eviga överklaganden. Och om myndigheterna säger till oss att energispara och sortera soporna, så gör vi faktiskt det också.
Det har sagts att vi är betalda av tobaks- och oljeindustrin för att sprida våra förvillelser. Men det stämmer tyvärr inte alls. Stockholmsinitiativet får inga pengar från vare sig tobaks- eller oljeindustrin. Vi driver vår verksamhet helt på ideell basis och på det som våra medlemmar betalar i medlemsavgift. Precis som VoF faktiskt.
På det hela taget tycker vi snarare att industrin är snåla, för att inte säga direkt fientliga mot oss. De verkar nämligen också tycka att man skall tänka som VoF, och att staten skall satsa mer skattepengar på utsläppsrättigheter, vindkraftverk, solfångare, etanol, nya energilampor och annat som de tillverkar i klimatpolitikens spår. De vill inte alls veta av någon kritik mot detta. För det skulle kunna medföra att staten drar ned på subventionerna och att vinsterna – som hittills varit ganska ansenliga – skulle försvinna.
Inte heller politikerna ger oss några bidrag. Egentligen finns det inte någon större skillnad mellan de olika partierna. Alla har precis samma politiskt korrekta uppfattning i klimatfrågan. Och det finns heller inga avvikande röster i riksdagen som vi kan se. Alla tycker precis likadant om att alla bör hålla sig till den rätta Klimatläran. Och skulle det mot förmodan finnas någon riksdagsman eller -kvinna med en avvikande uppfattning så har denne person självbevarelsedrift nog att hålla sådana hädiska tankar för sig själv.
Några juvenila personer inom styrelsen för VoF har också kallat oss pseudovetenskapare. Men om styrelsen tror att kritik av politiskt tillsatta auktoriteter är ovetenskapligt så borde de nog läsa på lite bättre.
Slutligen sägs det att vi är ”förnekare”. Denna benämning kan vi ju förstå utifrån Lärans perspektiv. Det räcker inte med att kalla oss för ”kritiker” eller ”skeptiker”. Ty vi är kritiska mot något som slagits fast som högsta sanning. I FN. Alltså är vi förnekare och kättare. – I våra öron är ”förnekare” en ganska avslöjande benämning, och en bekräftelse på att många idag betraktar den ortodoxa teorin om koldioxidens påverkan på klimatet som en religion snarare än som en vetenskap.
Så ärade styrelse för VoF. Vi tar avstånd från alla försök att stämpla oss socialt eller psykologiskt.
Vilka är vi då, vi som dristar oss att ifrågasätta en så omhuldad teori om klimatet?
I korthet kommer vi från alla möjliga olika håll här i samhället. En del är äldre och har ett långt yrkesverksamt liv bakom sig. De flesta är fortfarande fullt engagerade i arbeten och familj. Vi är välutbildade och pålästa på både klimatområdet och på andra områden. Flera av oss har akademiska titlar som docenter och professorer.
Men vi är skyldiga till det som Vetenskap och Folkbildning anklagar oss för, nämligen att vi är skeptiska till den rådande teorin om klimatet. Det hjälper inte att de högsta auktoriteterna, såsom FN:s klimatpanel, EU och vår egen regering har sagt att vi tänker FEL, och att dom har rätt. Det hjälper heller inte att flera framstående forskare inom klimatområdet har förklarat för oss hur de menar att det ligger till. Ty, det finns faktiskt också väldigt många framstående forskare inom fältet som, liksom vi, inte alls är så övertygade. Och som också är mycket kritiska. Ja, det finns forskare inom klimatologi, meteorologi, atmosfärsforskning, astrofysik, geofysik, oceanografi, geologi, fysik, kemi, matematik, statistik och många andra relevanta fält som är skeptiska. Det kanske kommer som en chock för styrelsen för VoF att höra att det handlar om hundratals, kanske tusentals forskare världen över som inte tror på de modeller och de prognoser för de närmsta 100 åren som FN:s klimatpanel har utfärdat.
Vi kan förstå att detta känns ganska overkligt för styrelsen. Trots allt är det ju så att de traditionella massmedierna som radio, TV och storstadstidningarna ständigt försäkrar oss om att den globala uppvärmningen fortsätter i oförminskad takt, att allehanda katastrofer som sjukdomar, stormar och torka (och t.o.m. kyla, som nu) kommer att drabba världen. Och att vi måste göra något nu, innan det är för sent. Men vi inom Stockholmsinitiativet dristar oss alltså till att vara skeptiska till detta.
Vi framför dessutom denna skepticism och kritik offentligt. Vi har för länge sedan gett upp hoppet om storstadsmedierna, så därför har vi skapat oss egna kanaler på det förkättrade nätet. En och annan bok har det dock blivit. Det har även visat sig att de små landsortstidningarna – kanske i ett tillstånd av spjuveraktig uppkäftighet – vågat publicera en och annan av våra artiklar. Smålandsposten utsåg föresten The Climate Scam till Årets Blogg. Men i huvudsak är det i de nya medierna, på skeptiska klimatbloggar och i nättidningarna, som motståndet lever. Där är nämligen diskussionen fri.
Vi är en samling individer som hyllar det fria ordet och den fria tanken. Vi tror på vetenskapen och dess metoder att med kritisk granskning ta små steg närmare sanningen. Vi tror att allt dogmatiskt rättänkande är till skada för vetenskapen och att det hindrar dess utveckling. När vi förkastar slogans som ”the science is settled” så är det därför att vi vet att detta inte kan vara riktig vetenskap. Inom vetenskapen bör man inte slå fast odiskutabla och eviga sanningar på samma sätt som i religionerna. I vetenskapen är det aldrig en synd att kritisera en teori, även om det är många stora auktoriteter som FN, IPCC, regeringar, och många vetenskapsmän som tror på den.
Vi beklagar också att politiken har trängt in i de vetenskapliga akademierna och att forskningspengar blivit viktigare än att upprätthålla en god forskningssed. Vi tror att det är mycket denna politisering av vetenskapen som korrumperat stora delar av just klimatforskningen. Inte minst den skandal som gått under benämningen ”Climatgate” för drygt ett år sedan bekräftade våra farhågor om vad som var prioriterat i den inre kretsen av forskare aktiva inom FN:s klimatpanel. För inte var det vetenskapen och det självständiga sanningssökande som man prioriterade. Sanningen ansågs vara given, och inga kritiska forskare eller publicerade artiklar som var kritiska skulle få lov att rucka på deras viktiga budskap till världens nationer.
Det är med beklagande vi nu också kan konstatera att även föreningen Vetenskap och Folkbildning föredrar blind auktoritetstro framför den fria forskningen. Flera av oss har varit medlemmar sedan starten av VoF och har tyckt att det var en god idé att försöka hålla vetenskapen fri från ovetenskapliga metoder, politik, vidskepelse och dogmatiska läror. Och en viktig poäng med föreningen – något som helt tycks ha glömts bort med bl.a. årets pris – är att man inte förkastar till synes konstiga påståenden utan att verkligen pröva dem. Tanken med föreningen var ju att man inte bara fnyser åt sådant som verkar udda utan att man försöker argumentera sakligt och helst också göra empiriska små experiment. Allt detta har föreningen, eller åtminstone föreningens ledning, helt struntat i när det gäller kritiken mot den ortodoxa klimatläran.
Ibland säger man om oss skeptiker att vi är ”gammalmodiga” och att vi inte vill erkänna den nya tidens forskning och forskningsresultat, utan att vi hellre stoppar huvudet i sanden. Det sistnämnda håller vi inte med om. Vi är tvärt om öppna för nya forskningsresultat och följer forskningen noggrant. Däremot är vi lite gammalmodiga i den meningen att vi håller på de väl beprövade metoder som gjort vetenskapen till ett så framgångsrikt projekt under flera hundra år. Vi ser inte den post-moderna forskningen – eller ”post-normala” forskningen som det ibland kallas – som något bra ideal. Vi är gammalmodiga nog att tro att det finns en objektiv sanning därute, även om vi inte alltid kan vara säkra på vad den är. Vi är gammalmodiga nog att kräva sakliga och relevanta argument, och vi ser inte användandet tillmälen som ”förnekare”, ”pseudovetare” eller ”rättshaverister” som ett acceptabelt substitut. Inte heller ser vi etiketter som ”förvillare” som ett tillräckligt skäl för att vi skall rätta in oss i ledet.
Så därför skall vi nu, i enlighet med vårt gammalmodiga sätt att betrakta god vetenskap, begå den ultimata hädelsen. Vi skall nämligen uppmana till spridning av det som styrelsen i VoF kallar för ”förvillelser” och ”konspirationsteorier”, och som vi inom Stockholmsinitiativet kallar för sakliga invändningar och kritik av arbetet i FN:s klimatpanel. Vi uppmanar alla läsare, men särskilt styrelsen i VoF, att gå in på Stockholmsinitiativets hemsidor och där studera de artiklar som står under rubriken ”vetenskap”. Där finns en lång rad sakliga artiklar, med många referenser till publicerade arbeten, som handlar om den skeptiska sidan av klimatfrågan.
Men vi är ändå på ett sätt tacksamma för utmärkelsen som Årets Förvillare. Hade detta varit medeltiden så hade vi förmodligen blivit brända på bål. Istället får vi en utmärkelse som är ägnad att håna och stämpla Stockholmsinitiativet socialt i medias och i VoFs egna ögon. Det kan vi leva med.
Men med tanke på att det inte verkar som om styrelsen i föreningen Vetenskap och Folkbildning är så särskilt väl insatta i den vetenskapliga frågan om klimatet, och dessutom brutit mot föreningens syften att värna om god vetenskap och en öppen diskussion, så kanske vi inom Stockholmsinitiativet istället borde lämna över utmärkelsen till styrelsen. Ni har förtjänat den bättre.
Tack för ordet.