I Aftonbladet publicerades nyligen en artikel från Kungliga Vetenskapsakademin. Den är undertecknad av nytillträdde preses (ordförande) Dan Larhammar, av hans företrädare Christina Moberg, samt 1:e och 2:e biträdande preses och KVA:s ständige sekreterare.
Text: Sven Erik Nordin | Artikeln har tidigare publicerats på bloggen Svara Doktorn
Huvudbudskapet tycks vara, att man uppmanar våra politiker att grunda sina beslut på solid vetenskap. Där har man förstås en poäng – och jag kan inte vara mer överens med dem på den punkten… Ingen kan väl rimligtvis ha en annan uppfattning!
Men sedan kommer problemet… Vad som betraktas som saklig och korrekt vetenskaplig forskning bestäms ofta av forskarna själva och av myndigheter, som genom sin auktoritet tar sig den friheten. Därför är inte politikernas uppgift enkel. Det som betraktats som självklara ”vetenskapliga” sanningar har också genom historien ofta visat sig vara skrämmande misstag och feltolkningar – eller medvetna manipulationer av forskningsresultat.
Inte minst gäller detta på det medicinska området, där fortfarande grava missuppfattningar till stor del styr vård och behandling t.ex. av våra s.k. kroniska sjukdomar (som cancer, diabetes, Alzheimer’s, Parkinson etc.).
Det finns sedan anledning att kommentera några påståenden i texten.
Inledningsvis tar man upp exemplet antibiotikaresistens, som är ett alltmer påtagligt problem världen över, när stammar av bakterier som är resistenta mot våra vanliga antibiotika tycks bli alltmer frekventa. MRSA (meticillinresistent Staphylococcus aureus) är numera ett blott alltför välkänt begrepp. Det handlar om en bakterie inom gruppen stafylokocker, som är resistent mot den typ antibiotika, som bl.a. penicillin tillhör och som därför hotar att göra minsta kirurgiska ingrepp till en livsfarlig åtgärd – just på grund av infektionsrisken. Man skall sedan också komma ihåg, att vanlig antibiotika inte biter på virus – utan i huvudsak endast på bakterier.
Här finns det en enkel lösning, som funnits i mer än hundra år. Men eftersom antibiotika är en mycket stor inkomstkälla för läkemedelsföretagen, så har denna alternativa – och icke patenterbara – lösning självklart motarbetats på alla sätt. Den är ju ett allvarligt hot mot läkemedelsföretagens inkomster.
Det handlar om det billiga, effektiva och lättadministrerade ämnet ”kolloidalt silver” (KS). Detta består till 99,999 % av rent vatten och är märkligt nog både helt oskadligt och effektivt (mot såväl bakterier som virus, amöbor, svamp och encelliga parasiter). Medlet var fram till 1947 registrerat läkemedel i FASS och användes då i Sverige rutinmässigt av läkare mot förkylningar och övriga infektioner – liksom mot brännsår och andra yttre skador. Och detta med alldeles utmärkt resultat – utan biverkningar.
I dag tycks såväl Läkemedelsverket som Livsmedelsverket nästan slå knut på sig för att utan minsta vetenskapliga referens försöka visa att KS är både livsfarligt och overksamt. En svår uppgift, eftersom medlet används regelbundet av kanske 100 000 människor i Sverige (och ett antal miljoner t.ex. i USA) – utan att man kan redovisa ett enda fall av skada eller ”förgiftning”. Och i Sverige har man på Giftinformationscentralen inte fått in ett enda misstänkt fall!
De fall av argyri (blåfärgning av huden) man brukar ta fram har utan undantag förorsakats av andra silverprodukter än KS (t.ex. silvernitrat, ett silversalt som kemiskt är nästan så långt man kan komma från KS).
Nytillträdde preses i KVA, apotekaren (och professorn) Dan Larhammar har för en tid sedan offentligt skämt ut sig genom att bl.a. i ett finskt TV-program sprida uppenbara lögner om just KS. Vid en längre ”brevväxling” med honom har jag flera gånger ställt den minst sagt relevanta frågan hur det kan komma sig, att han inte kan visa upp ett enda exempel på argyri eller annan biverkan av KS i vårt land – eller i ”modern tid”. Han måste gå till andra länder och tillbaka till 1950-talet för att hitta en ”blåfärgad” människa – och som alltså inte blivit det av KS! Resultatet av Larhammars finska framträdande än för övrigt bl.a. att några kvinnor i vårt östra grannland hotas av åtal och riskerar att mista vårdnaden av sina små barn – eftersom de erkänt att de givit barnen vatten som renats med KS! Åtalspunkten är ”barnmisshandel” – vilket vid fällande dom i Finland tydligen medför att man mister vårdnaden om barnet. Till saken hör, att KS faktiskt är godkänt som vattenreningsmedel – och används för att rena vatten såväl inom handelsjöfarten som av NASA i deras bemannade rymdfarkoster. Men så fort folk hör begreppet ”silvervatten” (som KS också kallas) – så tycks de mista sans och förnuft och vägra titta på fakta. Detta gäller uppenbarligen också en och annan professor!
Den som till äventyrs vill veta mer om min kommunikation med Larhammar (och har gott om tid) kan göra det här.
När det sedan gäller KVA:s framhållande av GMO (genmodifierade organismer) som lösningen på vårt försörjningsproblem – och att de skulle minska behovet av kemiska bekämpningsmetoder på våra grödor – så tar man sig för pannan, som det brukar heta. Men även här handlar det om så gigantiska ekonomiska intressen, att de påvisbara farorna inte kommer fram. Infertilitet, cancer och andra skador är något som verifierats vetenskapligt.
Beträffande det man skriver, att ”forskningen om immunförsvarets signalmolekyler har gett oss helt nya läkemedel mot cancer”, så är det kanske sant… Men ”nya” betyder inte alltid ”bättre”! Antalet cancerfall i Sverige har hela tiden ökat sedan 1958, då Socialstyrelsen började föra statistik. Antalet döda i cancer har också ökat – om än med en viss utplaning i statistiken på sistone. Men fortfarande dör ca 65 personer varje dag, året runt, i vårt land, i cancer. Och så länge man nästan enbart satsar på ”behandling” och knappt något på förebyggande, så kommer självklart cancer att skörda allt fler liv. Det sorgliga är också, att man vägrar inse, att cancer i allt väsentligt är en metabol sjukdom, d.v.s. har att göra med näringstillförsel och matsmältning – och inte primärt har genetiska orsaker. Därför kommer vi att få vänta på ett ”genombrott” i cancerforskningen! Fast det genombrottet kom egentligen redan på 1920-talet, då professor Otto Warburg (Nobelpriset i medicin 1931) visade att cancerceller har en avvikande metabolism, och därför är extremt beroende av kolhydrater (socker). Trots att cancercellernas ”sug efter socker” numera kliniskt används vid diagnostisering av cancer via ”PET-scanning”, så tycks läkarna bortse från detta när det gäller förebyggande och behandling av sjukdomen – och matar glatt cancerpatienter med sockerspäckad mat!
Men även här är det ekonomi som styr. Cancer – och cancerforskning – har blivit en mångmiljardindustri. Och om allt fler upptäcker att cancer faktiskt går att förebygga och bota med ändrad kost och litet tillskott av vitaminer och mineraler (vilket sker dagligen världen över), så kan det på sikt innebära slutet för den industrin.
I USA räknar man med att ett cancerfall – från diagnos till död – i genomsnitt inbringar 100 000 dollar (i dag ca 900 000 kronor). I vissa fall handlar det om betydligt mer.
När det gäller uppgiften att läkemedel minskat dödligheten i hjärtinfarkt med dryga 40 % på ett par decennier, så kan det finnas ett visst fog för den uppgiften – statistiskt. Fast egentligen vet man inte, om det är läkemedel eller förbättrade kunskaper om kost och livsstil som är den viktigaste faktorn. Något som talar för det senare är att andelen döda i hjärtinfarkt är mindre bland högutbildade.
Nog vore det väl också bättre, om man kunde förhindra hjärtinfarkt – och slippa dyra och komplicerade behandlingar med mediciner eller operation. Det finns t.ex. kraftfullt vetenskapligt stöd för att ökat intag av naturligt fett – och mindre intag av kolhydrater – minskar risken för hjärtsjukdom. Men de flesta läkare och dietister tycks fortfarande försöka skrämma oss för fett! Jag har inte heller sett Kungliga Svenska Vetenskapsakademin ge några adekvata kostråd. Men det är väl under deras värdighet att ägna uppmärksamhet åt något så banalt som vår mat! Och det är tragiskt, eftersom just maten sannolikt är det allra viktigaste för en god hälsa!
När sanningen om kolloidalt silver, om GMO och om cancer blir känd, kommer kanske Kungliga Svenska Vetenskapsakademins inställning i dessa frågor att te sig bra mycket allvarligare än det kända debaklet i Svenska Akademin nyligen. Här handlar det högst konkret om människors liv och hälsa. Om inte korrumperade myndigheter och läkemedelsbolag förhindrade korrekt användning av kolloidalt silver skulle sannolikt många tusen patienter med Malaria och Ebola kunna räddas (bland annat)!
Betr. Malaria, se följande länk.
Betr. Ebola:
För att visa vad som hänt betr. ebolaepidemin vill jag citera ur en artikel i tidningen ”Standard Times Press” i Sierra Leones huvudstad, där man i en längre artikel bl.a. skriver följande:
”Enligt ett uttalande från NSF:s medicinske ledare, Dr Rima Laibow, skulle en skeppslast kolloidalt silver anlända till Sierra Leone den 20 augusti. Men sändningen kom inte förrän den 28 september – fem veckor senare. Under den tiden spreds ebola, och människor led och dog i onödan på grund av att internationella krafter motsatte sig den enkla kliniska demonstrationen av detta botemedel”.
I Nigeria presenterade läkaren Rima E. Laibow, från organisationen Natural Solutions Foundation, också kolloidalt silver som ett botemedel mot Ebola. I ett öppet brev till flera presidenter i Afrika beskriver hon kolloidalt silver som en enkel lösning mot ebolaepidemin. Hon skriver att nanosilver (kolloidalt silver) är ett effektivt medel mot bakterier och virus utan biverkningar. Det behöver ingen kylning och är självsteriliserande, vilket gör det enkelt att hantera även i tropiska miljöer. Dessutom kan det framställas förhållandevis billigt, jämfört med traditionella mediciner. Men innan användningen av silvret kunde börja, utsattes Nigerias Hälsominister Onyebuchi Chukwu för hot och påtryckningar från USA och dess myndighet FDA – varför behandlingen med kolloidalt silver fördröjdes och många människor alltså hann dö i ebola, innan behandlingen med KS kunde sättas in.
Ovanstående text har skickats till Aftonbladet – som inte står för innehållet i KVA:s artikel – men ändå har ett ansvar, eftersom de valt att publicera den. Skulle gärna motse en kommentar – men förväntar mig ingen sådan…
Text: Sven Erik Nordin