Sven Ove Hansson har grundat föreningen Vetenskap och folkbildning(VoF). Idén till föreningen är god då det finns ett stort behov av att sprida kunskaper om vetenskapens fynd och metoder.
Under Sven-Ove Hanssons ledning har föreningens verksamhet dock fokuserats på utpekande och förnedring av oliktänkande.
Detta har förlett en generation ungdomar till tron att man gynnar vetenskapens intressen genom kamp snarare än genom utbildning, inhämtande av kunskap, dialog och skapande av synteser.
Sven Ove Hansson manar inte till kunskapssökande utan till en självgod tro på att vetenskapliga sanningar kan skapas med förnuftet. Han skyddar även spökskriverier och listning av oliktänkande samt andra utomvetenskapliga metoder i kraft av sin akademiska professur i filosofi.
Sven Ove Hansson är professor i filosofi vid KTH. Han har publicerat cirka 30 böcker om vetenskapsteori och politisk filosofi och över 200 fackfilosofiska artiklar inom bl.a. beslutsteori samt olika grenar av filosofisk logik. Han har varit anställd av socialdemokratiska partiet 1978-83. År 1982 grundade Hansson föreningen Vetenskap och Folkbildning och han sitter i styrelsen. Han är redaktör och ansvarig utgivare för föreningens tidskrift Folkvett.
Vi utser varje år kandidater till ”Årets Förvillare”, en titel vilken ges till en akademiker som under avlönad arbetstid, med skattebetalarnas pengar och under falsk förespegling att denne talar i vetenskapens namn, sysslar med angiveri av kollegor, pseudofolkbildning samt gör illa underbyggda uttalanden till skada för enskilda individer allt som oftast även med risk för skada för de ämbeten dessa företräder.
Den allmänna röstningen på nätet pågick fram till torsdagen den 16 december kl 12:00.
Årets kandidater och motivering:
Aja Sadurskis: för sitt insiktslösa påstående att det årliga ”förnedringspris” hon delar ut som styrelseledamot i en militant skeptikerförening inte är avsett att skada vinnaren.
Dan Larhammar: För sin uppsökande verksamhet där han kontaktar konferensarrangörer och tidningsredaktioner inför vilka han försöker styra det fria informationsflödet och verkställa privat censur i vetenskapens namn.
Hanno Essén: För sin utpekande verksamhet där han grundlöst sammanblandar enskilda uppfinnares innovativa arbete, ofta inom teknik, med skojarverksamhet.
Jesper Jerkert: För sin naiva tro, baserad på pianokunskap, på folkbildningens ofelbarhet samt på dogmatiskt styrt folkvett såsom upphöjd slutdestination.
Sven-Ove Hansson: För sina försök att få media att tro att hans skeptikerförening på KTH är en seriös förening och för att han lyckades få KTH att anställa honom som filosof trots att han mest är intresserad av att likrikta allmänhetens tänkande.
Kul tycker bilden som finns på KTH benämnd Vof-toppen visar bättre den sanne Voffen.
http://www2.mech.kth.se/~hanno/VoFtoppen.JPG
Ett utmärkt val!
Allt fler proffesorer ägnar hela sin energi till att politisera/ideologifiera vetenskapen.
S O Hansson tillhör den värsta sorten och jobbar systematiskt för att sänka vetenskapens trovärdighet.KTH tillsammans med övriga universitet borde sätta sig ned och utvärdera sin vetenskapliga intigritet.
Helt riktigt! Framför allt bör man avideologifiera stavningen av ”professorer” och ”integritet”.
Det roligaste vi läst om på länge. Vi hoppas ni fortsätter i samma positiva anda.
Det mest fantastiska med ”Vetenskap och folkbildning” är användningen och smutsandet av begreppet och ordet ”folkbildning”, när det handlar om ”hjärntvätt”.
De bästa ordens användning kan alltid fördärvas. Tänk på hur man kan använda ”demokrati” för att kalla sig ”Sverigedemokrat” eller för att beteckna en diktatur som den Tyska Demokratiska Republiken (DDR).
En gång i tiden undervisade jag vid KTH i samma avdelning som Sven-Ove Hansson. Jag undervisade just i samhällsplanering ur filosofisk synsätt. Jag tror inte at någon var missnöjd med vår verksamhet. Jag gick sedan vidare till SLU där jag fick min professur. S-O.H., tidigare marxist, gjordes då till filosofiprofessor och har i många år förvillat, snarare än folkbildat, med sin scientologiska uppfattning. En samhällsplanering utan humanistiskt medvetenhet blir bara manipulativ retorik.
Svara
Jag kanske ska komplettera personliga data om Sven-Ove Hansson genom att nämna att han, mellan 1960 och 70-talet var en teoretisk vänstersympatisör. Jag arbetade då sp, bibliotekarie på Arbetarrörelsens arkiv. Han kunde Marx Kapitalet och andra verk nästan utantill. Jag fick hjälp av honom varje gång jag behövde ha en referens till något som stod i Marx och Engels böcker. Han blev så småningom anställd inom en fackförening. Efter flera år råkades vi mötas i KTH, där både han och jag undervisade. Han hade utbildat sig vidare och blivit forskare samt lämnat facket och arbetarrörelsen. Jag drev ämnet filosofi och samhällsplanering och blev docent vid KTH. De intresse för filosofi som jag väckte där ledde till att istitutionen inrättade en professur i filosofi och Sven-Ove Hansson lyckades få stöd av sina kompisar, men förargelse från mina studenter och doktorander som tyckte att de redan hade med mig en filosof i avdelningen och att det inte behövdes en sådan professur. Allt tyder på att vänskapsrelationer låg till grund för Sven-Oves promotion. Min filosofi försökte få in humanismen och socialkunskap i samhällsplaneringen, medan han hade blivit en positivist som bara stödde matematik och naturvetenskap och förföljde alla som ville ha en öppen syn på vetenskapligt beteende, inte på enögd dogmatism.
Sven-Ove Hanssons konvertering blev för mig en gåta. Ingen har bytt fot så fullständigt. Han konverterade, s.a.s., till vetenskapspositivismens religion.
hoppas verkligen att våra skattepengar inte finansierar VoF verksamheten!