Utdrag från överklagan av dekanusbeslut FR-2011-0025 skickad till KTH och Fakultetsrådet den 2011-07-07
”En prefekt och professor som ges särskilt förtroende av sin fakultet bör alltid agera enligt akademiska principer, framför allt när han framträder med tjänstetitel och tjänsteadress. I detta ingår att visa respekt för andra oavsett kön, rastillhörighet och trosuppfattning. Som chef bör sådana viktiga principer även inskärpas till de anställda på den egna enheten på KTH.”
”Det är även olämpligt att på ett kränkande sätt nedvärdera andra i skrift, framför allt om det inte föregås av ett meningsutbyte och möjlighet till replik. Att konstruera öknamn på personer man inte gillar är stötande. Den som samtidigt anger sin akademiska titel och tjänsteadress skapar oklarhet om kritiken och användandet av öknamn är en officiell linje från KTHs sida. Som ansvarig utgivare för en tidning som i kränkande omdömen kritisera andra är man, enligt pressetiska regler, skyldig att på eget initiativ inbjuda till, och även publicera, en replik.”
”Sven Ove Hansson har många gånger överträtt dessa regler för akademiskt beteende. Det har skett systematiskt och under lång tid [genom VoF].”
”En flora av samhällelig kritik av Hanssons övertramp mot akademiska principer och gott etiskt beteende finns tillgänglig på Internet. Det som framför allt kommit förgrunden under det sista året är utdelandet av ett antipris [Årets förvillare] för vetenskaplig verksamhet som årligen delas ut av den förening ”Vetenskap och folkbildning” som Hansson grundat och fortfarande är inspiratör för. Att dela ut antipris är ett förlegat och direkt olämpligt sätt att föra vetenskapliga frågor framåt. Det lockar till mobbningsbeteende, och Hansson är initiativtagare till antipriset och driver fortfarande denna linje trots att de utpekade lider svårt av den negativa uppmärksamheten under åtskilliga år.”
”Sammanfattningsvis har Hansson en verksamhet vid sidan den direkta KTH-tjänstgöringen (som dock ofta utövas med hänvisning till densamma) som inte alls kännetecknas av en önskan att på akademiskt vis undersöka, klarlägga och skapa syntes.”
Jag lärde känna Sven Ove Hansson på 60-talet, då jag var bibliotekarie vid Arbetarrörelsens arkiv i Stockholm. Sven Ove var känd som en detaljkunnige om Karl Marx skrifter. Jag minns hur han hjälpte mig direkt att finna ett stycke som jag sökte hos Marx. Der handlade om en kommentar som Marx skickat till sin bokförläggare i Paris.
Sven Ove Hansson närmade sig då etablissemanget hos socialdemokratin och fick några uppdrag inom facket.
Jag fick känna senare också hans verksamhet inom KTH, där jag hade blivit docent och försökte föra in sund filosofiska kunskapsgrunder hos mina studenter och de doktorander som jag handledde. De blev arga och protesterade när S O Hansson blev utnämnd till professor i Filosofi. KTH är inte något universitet som ska ha sådana ämnen som filosofi i sin utbildningsstruktur. Mina studenter undrade varför behövde man en sådan professor, när det redan fanns en som drev filosofiska kunskapsfrågor i samhällsplanering. Sven Ove Hansson skapade ett sällskap (VoF)som drev en dogmatisk empiristisk tro (i paritet med föreningen Humanisterna) och ägnade sig åt att förfölja och förlöjliga dem som drivit en sedan grekerna uppskattad humanistisk bildning. De hängde upp enskilda forskare med sitt årliga utnämning av en s k ”Årets förvillare”. Det blev, som vanligt, förvillarna som tog sig makten et diktera vilka som förvillar andra.
Att Sven Owe Hansson var en underlig person som man skulle akta sig för var känd. Jag kände det curriculum som presenterats här och råkade vara i hans närhet på nytt när jag hade blivit docent i regionalplanering vid KTH. Med min filosofi-bakgrund som jag tillämpat som ansvarig för kommunplaneringen i Haninge kommun och dokumenterat i min doktorsavhandling vid Nordiska institutet för samhällsplanering, drev jag en filosofipräglad undervisning i KTH. Sven Owe Hansson hade en god vän vid ledningen i KTH som promoverade honom till professor i filosofi, ett ämne som hör hemma i humanistiska fakulteter. Några av mina doktorander blev förbannade och undrade varför Sven Owe Hansson skulle göras till professor i filosofi, när det fanns redan en annan lärare verkligen engagerad i filosofi och uppskattad av dina doktorander.
Jag minns en av de ledande byråkraterna i KTHs avdelning för regionalplanering som föraktade mig därför att jag vägrat att acceptera engelska som ersättare för svenska språket i några sammanhang.
Sven Ove Hansson är inte kvalificerad som en professor. Hans agerande har aldrig varit i den akademiska omfattning. Han har ingen kunskap om filosofi och andra akademiska områden. Han kan inte lära eleverna på rätt sätt. Hans publikationer är fulla av fel argument och falska argument så konstiga preferenser, felaktiga förfaranden och felaktiga uppgifter. Han knep strejker och revenges andra alltid. Han bör värmas.
Nej, Sven Ove Hansson är inte alls kvalificerad som akademisk filosofikunnig, men genom myglande kompiskap inrättades en professur i filosofi åt hånom vid KTH. Mina egna doktorande protesterade, som jag sagt tidigare.
Jag vill klargöra att Rådmansson är en pseudomym som jag använder, com översättning av mitt efternamn Ramírez som tycks ha införts i Iberiska halvön av visigoterna (det nordiska folket som invaderade och styrde den centrala delen av Iberiska halvön) fram till 711. Att västergötarna och Västergörtland hänger smman torde vara självklart, även om lexion och historieböckerna inte låtsas om det. ”Ramírez” betyder Ramiros son” (Ramiro = Radamiro, är Rådmannen på svenska).